Fulsöta dunbollar!

Våra alldeles första alldeles hemmaruvade duvungar föddes idag (eller kanske igår eller i förrgår..)!

Åååh så fula! Åååh så söta!

Mamma är en blå duva av okänd härkomst, förmodligen nån typ av tumlare eller kanske brevduva. Pappa är Crassus, en stilig brun/vit engelsk påfågelduva som har varit oerhört duktig på att hjälpa till att ruva. Ska bli mycket intressant att se hur dessa små fjösar ser ut när de blir stora! 

Fler duvbäbisar blir det, i ett annat rede låg en liten krabat och höll precis på att kämpa sig ur sitt skal. Hans syskon hade inte börjat kläckas än. Sammanlagt kan det bli sex bäbisar nu inom de närmsta dagarna, om alla kläcks och klarar sig. 

Dessutom hittade jag ett ägg hos Mahatma och Indira i morse, så förhoppningsvis har vi rena indiska påfågelduvbäbisar på jäsning också! Mahatma och Indira har fått flytta ut i det lilla hönshuset (korvvagnen) just för att jag ska veta att de inte spär ut sitt rasrena blod... De har fått sällskap därute av Skuggan, den silversvartbandade dvärgbrahmatuppen, och hans tjejer Kakan och Kexet, samt tretton tonårsmaraner och två tonårsnewhampshires.

Men redan innan duvorna började föröka sig så hade vi ju laddat Cs kläckare med maranägg. Och på Cs födelsedag (tajmingen!) kläcktes en liten pluttig marankyckling. Dagen därpå kom en till. Fler blev det inte, men dessa två var så välkomna så och bor nu i en liten kartong under en värmelampa i köket. Har INTE hjärta att slänga ut dem i ladan! 

Maranbäbisar, en respektive två dagar gamla.

Vi har byggt färdigt det enorma voljärprojektet nu. Eller, jag säger "vi", det är faktiskt mest C som har byggt (även om jag i vanlig ordning var hjärnan bakom bygget...;D...) med viss hjälp av sin kusin. Fast allra mest hjälp fick han från ett mycket oväntat håll:

En liten "hjälpreda" som mest ville klättra och jaga efter skruvar.

Så här bra blev resultatet av Cs slit (och kattens): 

Lite mörk bild. Ni får nöja er med den.

Nu ska nymfen Lisa och hennes make (som ska införskaffas) samt undulaterna Blixten och Sally flytta in. Nymferna får också en holk, den syns bara inte på bilden. Voljären är ENORM så det var svårt att få med hela på en bild. 

Vi ska ha in lite grönt också, granris och några krukor med växter, ett sandbad och ett vattenbad samt små hus och gömmen till vaktlarna som sedan ska få bli sambos med de övriga invånarna. 

Deano har satt skräck i både katter och höns med sina ystra och klumpiga försök till "lek" (han vill leka att han jagar en katt eller en höna och så vill han att katten eller hönan ska leka att hon försöker komma undan och sen vill han leka att han fångar henne och att hon typ...dör). I början var det absolut omöjligt att ha med honom i ladan eller i hönshagen, men nu börjar han faktiskt fatta hur han ska bete sig, i alla fall stundvis. Han är en himla trevlig hund när han inte försöker döda mina höns och jag är väldigt glad över att vi hittade honom. 

Hello stranger.

Jag är visst dålig på att ta mig tid till att uppdatera bloggen. Förlåt, kära läsare (alla två) för att jag negligerar er. Det är inte lätt när man lever mitt lilla liv, varenda minut av dagen är på något sätt redan bokad av barn och man och jobb och djur, och när det väl kommer till EGENTID (dvs kvarten efter sängläggandet innan jag somnar) så varvar jag faktiskt hellre ner med en episod av Judge Judy. Sorry!

Men idag är jag lite krasslig och därmed hemma själv, så idag ska här skrivas.

Till att börja med, låt mig presentera vår alldeles nya fina kompis, Deano:

Deano har bott hos oss i knappt tre veckor och har redan gjort ett enormt intryck på hela lilla familjen. Han har haft en lite brokig uppväxt och vi är hans tredje hem i hans knappt treåriga liv, så nu får han minsann bo här tills han går vidare till hundlivet efter detta. 

Deano är hälften amstaff, hälften rottweiler vilket innebär att han lägger ca tolv timmar om dygnet på att leta efter saker han kan äta och de andra tolv på att leta efter nån som kan övertalas att klia honom. Emellanåt hittar han också en liten stund att lägga på Loffe, närmare bestämt på att försöka lära Loffe att leka som en hund (Loffe kan inte leka med hundar) fast det går sådär och slutar oftast med att Loffe gråter under soffan. Det blir lite bättre för varje dag dock. Deano har nästan lärt Loffe att jaga pinnar, så vi är på rätt väg. 

Men ni trodde väl inte att det var den enda tillökningen som skett? Oh no. Samma dag som vi hämtade Deano i Skivarp så var vi också en sväng i Röstånga hos en ung kille som heter Oskar som har en helt fenomenal hönsuppfödning. Han hade kläckt fram ett gäng gökfärgade maraner åt mig, och när vi ändå var där knep vi ett par newhampshirekycklingar också. Så nu är värmelampan igång och en av kaninburarna är full av pipande småliv. Vi hade dem i källaren den första veckan, men lukten (ÅÅÅÅH LUKTEN!) av kycklingar är bara för vidrig, så de åkte ut i ladan. Det har gått bra, alla tretton lever och frodas och växer och äter ofantliga mängder kycklingstart.

En liten maran.

Utöver detta så har C fått en kläckare i tidig födelsedagspresent av mig, så det ligger sju maranägg i den och surrar med beräknad kläckning den 20 februari. Därefter ska den förhoppningsvis laddas med ankägg och sedan med dvärgbrahma och sedan hoppas jag att jag får tillgång till den så jag kan kläcka upp lite sabelpootar och dvärgfönixar. För jag gillar fancy höns, så det så.

På tal om ägg så har mina vansinniga duvor startat säsongen lite väl tidigt. Åtta duvägg har vi på gång. Så voljären som ska stå i uterummet måste bli färdig i helgen, jag funderar på att flytta in ett häckpar när jag har lyst äggen (och bara behålla två ägg, alltså) och låta dem ha bäbisarna där istället så det inte blir så himla kallt för dem. Sedan ska voljären bli hem till ett gäng vaktlar samt nymfparakiten Lisa och hennes nya kille. Jag ser fram emot kvällar i uterummet i sommar, med parakiternas skrikande och vaktlarnas knorrande kan man ju aldrig känna sig ensam där ute...

Sen får det kanske räcka med projekt? Det pratades om att det kanske skulle flytta hit ett par getter också, men vi får väl se hur det artar sig med det. Finns det hjärterum så finns det väl get-rum antar jag. :)