Las palomas.

Titta, jag har rasduvor!

ÄNTLIGEN hade jag ett ärende uppåt Helsingborgstrakten och passade på att hämta upp mina superdupertjusiga indiska påfågelduvor från en ljuvlig liten ungersk farbror. Han kom och mötte oss vid CityGross i Ättekulla, sen fick vi köra saaaaaakta efter honom medan han på cykel (!) ledde oss till koloniområdet där han har sina duvor. Han har MÅNGA duvor av MÅNGA olika raser. Jag blev smått förälskad i perukduvorna, men det var ju inte dem jag kommit för, eller hur? Nej.

Jag valde dessa:



Mahatma. Förhoppningsvis en pöjk.



Indira. Förhoppningsvis en dam.

Snälla, lugna och ganska kelna är de, och rejält mycket större än mina små spensliga irakier. De fick flytta in i voljären med tumlarduvorna och vaktlarna och verkade finna sig till rätta hur fint som helst. Ny-Albin var självklart först ut och hälsade välkommen, och jag förväntade mig lite smågnabb á la hönsflock, men duvor är tydligen betydligt trevligare mot nykomlingar än våra andra befjädrade vänner.

Dessutom går jag nu i väntans tider i bara TRE VECKOR TILL! Sen kommer lillfisen som oavsett kön ska heta Nehru (ni ser mitt mönster i namnen, va?) att flytta hit från Malmö. Idag fyller han två veckor och är redan så här charmig:



Fågeln som gav ordet "fulsnygg" ett utseende.

 Grattis på veckofödelsedagen, Nehru! Ni förstår att jag är väldigt, väldigt lycklig nu va?

Regn, regn, regn.

Ååååh så tråkigt vädret har blivit! Regn och mer regn och kladdiga gummistövlar och grannbonden gör inget annat än gödslar och jag glömmer ta in tvätten så nu har handdukarna hängt ute i tre dygn i den regntunga bajsdoften.

Silkeshönan som tjatade sig till att få ligga på ägg har tydligen ångrat sig. Först surade hon och gnällde i flera dar, till slut fick hon fyra ägg av C att ligga på och en egen liten kycklingbur att mysa i. Hon värpte ett eget ägg av ren förtjusning och tröttnade omedelbart på att ruva. Jävla höna.

Det är tomt utan blommehönsen. De resterande två ska flytta till nya hem nästa helg, nu måste sabelpootarna växa till sig snabbt som attan för annars kommer det att eka i hönshuset. Jag är sjukt sugen på att göra en liten kupp på Franks och asa hem några värphöns. En matäggsgrupp måste vi ju ha såklart! Man kan inte leva på enbart vaktelägg ens om de är så här söta:

Ankorna gillar regnet iallafall. Dixie och hans nya brudar, Dolly och Diva, har lagt sig till med att flaxa upp på voljären och bada i pölarna som bildas på den taklagda halvan. Ser helt vansinnigt ut, världens största sparvar liksom.

Tusenblommor & spontanvaktlar.



Titta, nu är de här!



                                                                 

Mina alldeles egna små hjärtepluttar! Sex ljuvliga pyttiga millefleur/sabelpootbäbisar (har fortfarande inte bestämt mig för om jag säger "millefleur" eller "sabelpoot") bor i en papplåda under en värmelampa i förrådet. Det luktar kyckling i hela hallen, och för er som inte vet hur kyckling luktar så kan jag informera er: det luktar hönsbajs och förruttnelse. En ljuvlig doft, med andra ord..

Vi körde hela vägen till Kvarnby för dessa små liven, minst HUNDRA mil kändes det som, tur att vi har en iPhone att muta barnet med, annars hade ingen överlevt färden. En ljuvlig farbror som heter Rolf har fått utstå mina mer och mer desperata telefonsamtal under de senaste veckorna, men nu slipper han mig ett tag för nu är jag nöjd!

The downside i affären var ju förståss att C egentligen har satt köpstopp på höns och andra fjäderfän, så för dessa snuttarna var jag tvungen att offra mina skånska blommehönor. Några tårar föll minsann i söndags när de hämtades, men blommorna rullade iväg mot ett nytt liv med en mycket mysig barnfamilj och de kommer att fortsätta gå fritt som de är vana vid, så jag får vara nöjd där också.

Ja just det...köpstopp var det väl? Bara när det gäller mig tydligen. Vi hade ett stopp till efter Rolf i Kvarnby, och det var hos Eva i Vollsjö. Eva har typ tjugotusen höns, ankor och vaktlar, hon har JÄTTEFINA stall och lador att husera dem i så nu är hon det nya föremålet för min avundsjuka. Grattis, Eva. Full av kunskap är hon också, och minst lika trevlig som tjejen som jobbar på Seveneleven i Lund (hon är verkligen supertrevlig).

Vi åkte därifrån med de två myskankflickor som vi lovat stackars Dixie samt sex små vitbruna vaktlar. De värpte redan i lådan på vägen hem, bra köp! Nu bor de i voljären ihop med duvorna och det verkar funka finfint. En av duvorna, den jättekritvita som heter Ny-Albin, är helt begeistrad av de små liven, det är fint att se honom gå runt runt på voljärmarken efter vaktlarna. De tröttnar på förföljelsen rätt snabbt, då får han snabba små hack på benen. Han verkar inte bry sig så värst om det.

Dolly. Dixies nya fru. Fru nr 2, Diva, skymtar i bakgrunden.

Bäbisarna.

Som ni kanske har förstått från tidigare inlägg så sker det rätt mycket förökning här på gården. Kaniner är ju kaniner och beter sig därför som kaniner, och tydligen är hönsen också rätt mycket som kaniner, fast vi äter ju upp deras avkomma innan den egentligen ens hinner in i fosterstadiet. Men på sistone har förökandet (och brist på impulskontroll hos både mig och C) lett till en hel del nya små invånare på gården, och jag tänkte presentera dem här, för de är faktiskt så söta (i de flesta fallen) att de förtjänar ett eget inlägg.


Det började med att Dumbo och Fluffy smygfödde sina småpluttar djupt inne i bolådorna utan att ha boat innan och därmed förvirrat oss totalt. Man kan ju bli helt knäckt av mindre. Jag var övertygad om att parningen inte tagit på Fluffy, och Dumbo var ju inte ens legitimt parad, hon hade ju bara levt i det vilda i ett par veckor, så vi misstänkte att hon nog inte hade bevarat sig vit som snö. Men hej hopp, jag kom hem från en jobbresa och frågade C om det kommit några bäbisar när jag varit borta.
"Näää" sa C, "det blir nog inget där." Åh så trist. Men jag gick ut för att säga hej till flickorna och öppnade dörren till Fluffsans bolåda, och där hittade jag dessa:

Små snoppar! Små nakna rosa snoppar med öron! Åååååh så söta de är! En titt i Dumbos bolåda avslöjade att hon också fött, men hennes var lite större och hade redan lite päls på gång.

Nu, tre veckor senare, ser Dumbos bäbisar ut såhär:

Hon fick åtta bäbisar, men Dumbo har inte varit en suverän mamma, tyvärr. Hon har inte helt haft koll på det där med att se till att pluttarna inte blev för kalla. Tre ljuvliga små gryn återstår (leveransklara sista veckan i oktober tidigast, ifall nån blir kär...).

Fluffy klarade uppdraget bättre, hon fick sex små liv och hittills lever de och frodas. Här kommer en inte jättebra bild på de små kottarna, mer eller mindre vita allihop.

Som om detta inte vore nog så skaffade C sig en ny bästis, närmare bestämt killen som hyr en av maskinhallarna. Lång story kort, killen har en massa duvor, tyckte att vi kunde få några (för vi har ju inte fullt upp som det är...) och vips bor det fyra irakiska tumlare i vår f.d. hönsgård, som sedan hönsen flyttat in i korvvagnen (det är ett helt eget inlägg) numera heter "voljären". Riktiga snyggingar är de!

Men redan innan dessa duvorna ormade sig in i våra liv hade jag fått ett litet sug på att ersätta Albin Den Vita Skrotduvan. Jag har fått kontakt med en kvinna i Malmö som föder upp indiska påfågelduvor, och hon hade ett ägg på kläckning. Så den 13 september kläcktes denne lille...eh...snyggingen...

...som faktiskt så småningom kommer att bli så här stilig:

Inte min bild, jag lånar bara!

Det kan man inte tro just nu. Men det är ett faktum. Och nästa torsdag hämtar jag, från ännu en uppfödare (en trevlig äldre ungersk man från Helsingborg), två kompisar till honom. Sen ska jag föda upp påfågelduvor också. Underbart.

Men det närmsta projektet är att Dixies nya fruar ska flytta in, tillsammans med sex små guldvita millefleur-bäbisar samt att blommehönorna ska flytta till nya hem. Sen ska vi koncentrera oss på dvärgbrahmor och millefleur och kanske silkeshöns till nästa säsong. Och kaniner såklart, och duvorna som sagt. Det blir strålande, ska ni se! 

Emushka blir kär.

Inte min bild, jag bara lånar den lite. Uppenbarligen.

Detta, min kära vänner, är något alldeles spektakulärt. Denna magnifika varelse är en sabelpoothöna även kallad mille fleur även kallad befjädrad dvärg även kallad booted bantam. Den är isabellfärgad. Titta på den bara.

Den är det vackraste jag nånsin sett.

Det är ganska svårt att få tag på de här snyggingarna, men om man tjatar tillräckligt och mailar alla man känner och folk man inte känner så löser det sig. Har jag tur får jag byta mina blommehönor mot en tupp och en höna.

Dessutom verkar det som om överlevarankan Dixie kommer att få fruntimmer igen. Efter att rävjäveln käkat upp både våra stora myskisar OCH våra ällingar (tragiskt och tragisktare) hade jag kommit fram till att vi nog inte var ämnade att ha fler ankor, men då googlade C fram att myskdrakar kan bli "helt crazy i huvudet" om de tvingas leva ensamma.

Flax flax, tjata tjata, hitta världens finaste blå ankflickor, förhoppningsvis hämtar vi dem nästa helg. Vi kan ju inte ha en anka som är "helt crazy i huvudet".

Och ingen räv i världen kan väl ta sig in i en korvhusvagn med träpanel och dubbla låsbara dörrar. Väl?

Korvvagn. Hönsvagn. Hönskorv?

Ibland undrar jag förstrött om det hade varit värt att säga upp mig från jobbet och starta 4H-gård istället. Puttra runt lite och låta förståndshandikappade förskoleklasser klappa hönsen och mocka bajs, soft liv tycks det. Skaffar vi en gris och ett par getter är saken biff ju.

För nog djur har vi annars, tror ni inte att jäkla Dumbo var på smällen efter hennes två veckor i frihet. Båda kaninflickorna nedkom med hela gäng bäbisar, Dumbo fick åtta och Fluffy fick sex. Dumbo är en helt useless mamma och fyra av hennes bäbisar har dött eftersom hon inte fattat att om en liten kaninplutt råkar kravla ut ur det där pälsiga mysiga boet måste man STOPPA TILLBAKS DEN och STOPPA OM DEN igen, pucko. Fluffy har lyckats bättre. Hennes överlevde allihop och Fluffsan själv har blivit riktigt trevlig i processen, nu kan man nästa klappa henne utan att hon bits.

För övrigt har vi kört land och rike runt och hämtat rexkaniner till vårt nya sidoprojekt, en supersnygg hane som heter Jesus (uttalas "Che-sus" som på spanska) fast egentligen heter han Vita Villans Cirrus och en snygg prickig flicka som snackar oavbrutet och heter Lollo (INTE mitt namnförslag, hade jag fått som jag ville hade hon hetat Dolly Parton) fast hon egentligen heter Stengårdens Fagus Sylvatica. Kaniner med stamtavla, värsta fancy.

Utöver det har vi byggt vinterburar till ALLA kaninerna inklusive jätteväduren Bullet (vi gjorde nästan slut typ tolv gånger i processen) och släpat hem en f.d. korvvagn som hönsen ska bo i i vinter. Den är SKITSNYGG. Träpanel och allting. Bilder följer när jag orkat mig ut i morgondimman.

Hönsen har utökats med fem halvvuxna blommekycklingar, två höns som förmodligen är nån form av isbarkorsning (grönvärpare yey!) och en silkeshöna. Cs kollega måste flytta ifrån sin gård och ville att vi skulle överta hennes favvishöna, den lilla silkan, och SJÄLVKLART slutade det med åtta nya hönor i den redan ganska överfulla hönsgården. Tur att vi har en korvvagn.

Korvvagnen köpte vi för övrigt på Josefs Bildemontering, och Josef himself visade sig vara en själsfrände i det att han hade en liten hönsgård bakom skrotupplaget där det gick ett gäng kochiner och pickade i gruset samt två duvslag. Han visade oss duvungarna, tog fram dem stolt och pussade på dem, och sen öppnade han en skrotbil, plockade upp en liten vit duva som satt helt själv därinne och gav mig den.
"Dom andra, dom slå på honom. Dom slå på honom micket, du få honom. Okej?" sa Josef.

Jag höll den mobbade duvan i händerna hela vägen hem. Han fick heta Albin. C och jag byggde en jättefin holk till honom och bestämde att hönsgården ändå är för liten för hönsen och förresten går de ju fritt på gården så vad ska vi med en hönsgård till så den kan ju vara en voljär istället. 

Två timmar senare hade Albin rymt och har inte setts till igen. Jag ringde Josef, han har inte flugit tillbaks heller. Men Josef har duvungar som är flyttklara om två veckor...

För övrigt rymde Bullet ur sin bur i morse och härskar nu i trädgården som en stor tjock diktator och jag vågar knappt gå ut. 
Hon gillar INTE mig.