Men snart vänder det väl?

Jag är fortfarande sjuk. Influensan övergick i magsjuka och nu orkar jag ingenting. Som tur är har jag världens bästa man som snabbt fattade att jag inte bara var dryg och lat, så C har skött hela skutan i två veckor nu. Han går ut med hundarna (för jag klarar inte mer än tre minuters kissrunda i trädgården) han tvättar, städar, lagar mat och sköter djuren utan att nånsin ge mig dåligt samvete. Under tiden hjälper jag till där jag orkar, fem minuter här och där, sen har jag hjärtklappning och måste lägga mig ner.

Och medan mina dagar rinner iväg i ingenting så växer allting så det knakar. Gässlingarna är enorma gäss nu. Ällingarna är nästan fullt befjädrade. Platthönan går med kycklingar som har fått änglavingar. Kattungarna stapplar runt på små skakiga ben och kaninungarna har lämnat boet.

Munkduvorna ruvade sina ägg och två små duvungar kläcktes, men tyvärr dog de igår. Jag vet inte varför vi har sån otur med duvorna. Borde kanske se över fodret, det måste vara nån brist.

Nästa måndag, om jag är pigg nog, ska jag köra till Glimåkra och hänga lite med den lokala biodlarföreningen. Vi har riktigt dåligt med frukt på träden, så C har hakat på mitt bi-tänk och tycker att vi nog ska ha en kupa i trädgården nästa säsong. Kul! Det ska bli mitt lilla projekt tänkte jag, något att pyssla med när jag får egentid.

För övrigt är det nog dags att bli blond igen nu. Det är ju sommar.

La Influenza, eller Emushka möter sin överman.

Jag är sjuk. Dödssjuk. Jag rosslar, väser och piper, stapplar runt som en zombie och gnäller oavbrutet. Jag stoppar i mig betydligt fler alvedon per dygn än den rekommenderade maxdosen och jag är fullt beredd att ta ännu fler OCH whiskey om läget skulle kräva det. Jag har inte duschat sedan i fredags, för sist jag gav mig på det svimmade jag nästan och fick lägga mig i soffan utan att ens orka klä på mig först och bara hoppas att hundarna inte skulle komma och gnaga på mitt kalla nakna lik innan C hann hem.

Jag är i och för sig sämst i hela världen på att bevara värdigheten under sjukdom, men det här är det värsta jag varit med om i mitt liv. Please shoot me, min munhåla smakar snor och jag luktar illa i håret och överallt annars.

Som om det inte vore illa nog att ha ont i hela kroppen inklusive huvudet, bihålorna och halsen och inte kunna andas genom näsan så har det dessutom varit 27 grader varmt här, vilket jag inte har fått njuta av.

Nej, nu blev jag ännu mer ledsen. Bäst att släppa loss en kavalkad av djurbäbisbilder så jag kan bli lite glad igen.

Så, nu känns det bättre.

Självklart hade vi massor planerat, som alltid när nån blir sjuk. I torsdags hade vi vårt första studiebesök på gården. 29 skolbarn, två lärare och en fritidspedagog kom och hälsade på hela förmiddagen och lärde sig om fjäderfä och kaniner. Det var klassen som C jobbar med som hade tjatat till sig en halvdag i paradiset, och det var tydligen mycket uppskattat på alla håll och kanter. M fick vara Cs lille hjälpare eftersom jag var helt useless, och han trivdes som fisken i vattnet. Skolbarnen fick kela med kaniner, klappa ällingar, titta på gäss och vissa fick rentav uppleva det unika i att ha en duva på huvudet. Tack för hjälpen med det, Pipen. 

Resten av dagen var C hemma med M, så de passade på att göra en massa kul saker ihop, som att åka till sjön med Deano och Cs kusin och bada. Jag snorade, gnällde och sov.

I helgen flyttade också svärmor ihop med sin (numera) sambo i ett sprillans nytt hus (som jag inte har sett eftersom jag är SJUK). C var borta och hjälpte till hela lördagen och kom hem med två lådor fulla med "skräp" som svärmor tänkt slänga. Slänga! Hur kan man vilja slänga såna här underbara, unika skönheter: 

För att inte nämna såna här oumbärliga böcker:

Självklart fick de, samt många andra underskattade föremål, nya hem hos oss. 

Tydligen har det likväl varit en alldeles för lugn helg för herr C, som igår kväll kom fram till att vi hade vardagsrummet och matrummet på helt fel ställen och att de omedelbart måste byta plats med varandra. Sagt och (nästan) gjort, möbler bars och släpades (av C) och små pryttlar flyttades och hela händer pekades (av mig) och nu har vi vardagsrum där matrummet var och vice versa. Eller, vi har ett vardagsrum och inget matrum för C orkade inte göra färdigt, så matrummet är ett pågående projekt ett par dagar till. Bilder följder, för det blir nog rätt fint.

Nej, nu är jag utmattad. Det var jobbigare än jag trott att blogga midst sjukdom. Måste omedelbart vila och titta på Judge Judy.