Anger management-mamman & katt-lattemamman.

Gotlandskaninhonan Hjärdhems Jessica har igår nedkommit med minst sju bäbisar. Hon visade väldigt tydligt att hon inte ville att vi skulle pilla på dem, så jag bad C bära iväg henne lite så jag bara kunde kolla så där inte var några döingar. Allt verkade bra, varmt och mjukt och kravligt i bolådan precis som det ska vara.

Det är Pansar som är pappa till kullen, så Jessica är en ensamstående mamma med änkepension. Ungarna kommer INTE att säljas, de är vikta som köttkaniner allihop redan nu med tanke på Pansars aggressivitetsproblem. Lite issues där. Det hindrar dem dock inte från att vara fruktansvärt söta. Och troligtvis fruktansvärt goda.

Silkeshönan som ligger på CCL-ägg har två kyllingar under sig nu. Skitsöta, verkar pigga och friska. Hon ligger och snackar och snackar och snackar med dem, det är så fint att se. Jag ska gå ut och göra rent till henne alldeles snart, men innan dess måste jag storstäda köket och det tänker jag först göra allt jag kan för att skjuta upp.

En av kattungarna har öppnat ögonen. Det är den tjockaste i kullen, vet inte om det finns något sammanhang där. Katten lägger upp mammalivet rätt fint, om hon inte ligger och boppar bäbisarna i lådan så ligger hon i solen och jäser. Det kan hon väl få göra, men nu har vi för första gången med egna ögon sett möss i ladan, så jag får nog ta ett snack med henne om hur lång föräldraledighet hon tänkte ta egentligen.

På tal om föräldraledighet så är barnet sjukt igen. Förkyld, ont i halsen och feber. Visst tycker jag synd om honom, men det är faktiskt ljuvligt att ha ett litet trött barn som bara vill ligga i soffan som omväxling till hans vanliga life in the fast lane.

En tjock katt blir smal och en platt höna förblir platt.

Naturens eviga kretslopp går inte obemärkt förbi ens på Fjädergården. Ena minuten dör det en massa kaniner, nästa minut föds det en massa katter. Stallkatten Maja/Dolly/Lisa/Skrillan/Kattafan var jättetjock i ungefär ett halvår (kändes det som) och nedkom i lördags eftermiddag med fem små kattungar i en låda mitt i hönshuset. Jag fick agera barnmorska (jag är ju faktiskt extremt erfaren i och med att jag har fött ett helt barn själv samt assisterat vid en kattfödsel 2002) och C fick agera fotograf. Första bäbisens födsel filmade han och den filmsnutten kommer att visas för samtliga gårdens gäster under de närmaste åren vare sig de hemskt gärna vill se den eller inte.

Fem ungar ploppade som sagt ut i hyfsat rask takt, allt gick bra förutom att bäbis nr 2, en helsvart krake, såg lite märklig ut. Ett stort kantigt Frankensteinhuvud hade den och ville inte ta spenen. Hmm tänkte jag.
Morgonen därpå var den lille kraken död men hade ersatts av en liten rödvit lillebrorsa som Katten hade fött fram i all ensamhet (eller utan mig i vart fall) under natten. Söndag eftermiddag kom den siste, unge nr 7, som tyvärr var dödfödd. Allt som allt sju ungar alltså, av vilka fem lever och frodas. Små tjocka magar tyder på en mamma som gör det hon ska och som själv verkar må finemang.



Små små fötter och runda magar. <3

Jag är helt såld på de små liven och sitter mest på loftet och lyssnar på deras små små andetag och pillar på deras små små pälsiga kroppar. Katten är rätt cool och låter oss pilla så mycket vi vill fast blir lite irriterad om vi går och väcker dem när hon precis skulle gå ut och få lite välförtjänt egentid. C har gått med på att vi kan behålla en unge, men nu är problemet att jag och M inte är överens om vilken unge som ska bo kvar. M vill ha den lille sköldpaddsfärgade som ser ut precis som Katten, jag vill behålla en röd hona (det finns två röda honor i kullen, hur häftigt som helst!) så tyvärr för C verkar det som att vi kommer att ha tre stallkatter i höst. 

För övrigt så har vi beräknat kläck av de sex CCL-äggen som silkeshönan ligger på idag. Ska bli intressant att se om hon har lyckats bättre än den stora kläckaren, som också fick sex ägg. Silkeshönan har ruvat stenhårt i tre veckor och har fått handmatas i redet för att inte tyna bort helt.Väldigt, väldigt samvetsgrann ruverska, den.

Den lilla kläckaren bebos fortfarande av tre löpanksägg som borde kläckts igår, hoppet är dock inte ute eftersom äggen hoppar åt alla håll. Hålslag borde komma idag. Dessutom väntar vi kaninbäbisar idag, om nu Jessica verkligen är dräktig och inte bara lite tjock. Hon har blivit extremt trevlig och klappvänlig på sista taget, och i min erfarenhet är kaninhonor på allra trevligast humör när de ska föda inom kort, så jag håller tummarna för små nakna pluttar i bolådan innan kvällen. Känns som om det var alldeles för längesen vi hade små blinda snoppar krälandes i höet.

På lördag är det marknad i Högsma. Vi ska dit och "titta". Jag är sugen på en iller faktiskt.

Inlägg i vilket Emma filosoferar lite och sörjer döingarna.

Dessa grabbarna har lämnat oss under ledsamma omständigheter under de senaste veckorna. Sorgligt.

Ibland är det fruktansvärt när ett djur dör, ibland är det en lättnad att ett sjukt djur får slippa lida, och ibland är det bara en del av vardagen. Naturen och dess gång får mig ofta att tänka att människan nog varken är ond eller god i sig själv, heller. Vi är bara ännu en del av naturen, som ibland är sanslöst vacker och ibland ohyggligt grym. Precis som människor.

"Sumo". F.d. lägenhetskanin, ras & ålder okänd. Kom till oss från Lilla Bondgården.

 Somnade in en natt och vaknade aldrig igen.

"Snarrarps Hero". Gotlandskanin, knappt ett år, vår lysande stjärna till blivande avelshane.

Hann dessvärre inte para honom. Attackerades av Pansar, blev svårt skadad, fick avlivas.

"Pansar". Fransk vädur, ca ett år gammal. Fick nån form av psykbryt och tuggade av Hero halva ansiktet. Avlivad eftersom han uppenbarligen inte hade ett lynne som dög att avlas på.

"Gnagis". Näbbmus, ålder okänd. Hittad död på grusvägen till dungen.

Dödsorsak okänd, möjligtvis hjärtinfarkt eller hjärnblödning. Eller katt.