Det är sju minusgrader ute idag och ungefär tre centimeter snö på marken. Igår var det nån liten plusgrad vilket innebär att det dessutom är väldigt halt ute. I vanlig ordning är jag helt oförberedd på vintern, jag förnekar hela året att det ens ska bli nån vinter, jag tänker att vi bor ju faktiskt i Skåne och det kanske inte blir nån snö alls i år och sen blir jag lika psykbruten varje gång det snöar. I vilket fall fanns det ingen isskrapa i bilen i morse när jag skulle köra M till skolbussen. Eftersom vi alltid är ute i sista sekunden fick jag smäcka upp värmen på högsta och börja köra lite försiktigt men efter tjugo meter fick jag stanna och försöka skrapa med instruktionsboken som var det enda som fanns i handsfacket för jag såg verkligen INGENTING. Det gick sådär så jag svor hela vägen till busstoppet istället och M var alldeles vit i ansiktet när vi sladdade fram på grusvägen med mig hopkrupen över ratten för att försöka se ut genom den isfria nedersta decimetern av framrutan. Dödsångest hela kilometern.
Självklart var det Cs fel, han borde ju sett till att det fanns en isskrapa i bilen. Det är sånt män ska ta ansvar för. Mvh, Feminist När Det Passar. Den första snön föll i alla fall när jag och tre andra lika bedårande ladies satt i den ljusslingepyntade badtunnan i fyrtiogradigt vatten mitt i natten och drack rosa bubbel så tajmingen kunde jag inte gnälla på, det var ganska magiskt. Jag hade nämligen en klassisk tjejkväll här i helgen vilket innebar att C och M inte fick vara på nedanvåningen alls (förutom när C skulle ut och elda i tunnan åt oss) utan fick äta tacos och titta på film på Ms rum medan jag och de tre bedårande åt moussaka och drack rödvin i matrummet. Det var ytterst trevligt och sällskapet åkte inte hem förrän kvart i två så dagen efter var jag lite lite mör.
Annars då? Jodå, vi hann med Ms åttonde födelsedagskalas i ladan innan kylan slog till på allvar, det var det roligaste kalas jag nånsin varit på. M ville ha monsterkalas så alla var utklädda (jag var en svart katt dvs nos och morrhår påritade med eyeliner och kattöron fasttejpade på ett diadem) och C sminkades av sin hängivna hustru till zombie. M själv var ett spöke: Två hål i ett gammalt påslakan och han var skitnöjd. Ladan smyckades med halloweenpynt och halloweengodis (köpt till halva priset så där snart efter Allhelgona, bra planerat, va?!) och en massa ballonger och ljusslingor. Det blev jättebra, vi ska nog ha fest där ute flera gånger.
I förra veckan gick en av mina drömmar i uppfyllelse och till sommaren, om allt går som det ska, kommer jag att kunna ticka av en post på min bucketlista, nämligen att hålla egna bin. Jag har nämligen börjat på biodlarkurs och jag blir så uppspelt varje gång jag tänker på det så jag kan smälla av! Jag och min fina kompis Malin anmälde oss för rätt länge sen till en kurs i Broby och äntligen blev den av. Kursledaren är en fantastisk liten farbror som heter nåt annat men kallas för "Daggen" fast jag kallar honom "Gadden" men bara tyst i mitt huvud. Han är väldigt Östra Göingsk och använder en massa ord som knappt finns på riktigt och som kanske inte är helt ok att använda bland folk, som "tattarbin". Varannan vecka över vintern ska vi träffas och lära oss teorin och till våren får vi hänga så mycket vi vill i Östra Göinges biodlarförenings bigård och lära oss praktiken och sen är vi mer eller mindre diplomerade biodlare fast jag tror inte vi får diplom. Jag kanske gör ett eget.
Nä, nu ska jag plugga matte och sen kommer C och alla barnen snart hem från affären, förhoppningsvis med tårta så vi kan fira att tvillingarna fyller åtta månader idag. Åh som tiden flyger. De kan stå upp utan att hålla i sig nu, i typ tio sekunder innan de dimper på gumparna, och S kan krypa, eller mer typ hasa sig fram. Hon har sagt "mamma" också flera gånger men det kan vara rena turen. Eller så älskar hon mig mest i hela världen vilket kanske känns mest troligt.
måndag 23 november 2015
tisdag 10 november 2015
Frodiga Frejas friska framfart.
Så kom då stormen Freja och smekte fram över landskapet som en sval hand på en feberhet panna... Eller nej, vänta. Så var det inte. Snarare kom hon som en rapp lavett rakt över den skånska snudan, helt oväntat fast svärmor hade varnat oss hela dagen om klass 2-varningar på SMHI. Jag vet att jag vid ett tillfälle yttrade att det inte kunde tänkas bli storm när det varit så kavt lugnt och fint väder hela dagen, för att sedan följa upp det med "fast det är kanske därför det heter lugnet före stormen, haha" och inte ens då fattade jag vad jag stod och sade.
När vi gick och lade oss var det lugnt, inte ett träd rörde sig. Mitt i natten väcktes vi av att fönstren skallrade, huset skakade och det pep och fräste om takpannorna och efter det blev det bara värre och värre och ingen av oss sov särskilt mycket. Morgonen därpå kikade jag försiktigt ut genom rutorna och tyckte att vi nog kommit lindrigt undan ändå; pärlhönsens hus hade vält men de sover inte inne, de sover på pinnen i rastgården, så de hade inte ens blivit rädda. Dumbos bur hade också blåst omkull men det blev hon ju bara glad för, hon skuttade runt och käkade löv och muckade gräl med katterna. En vaktel var död i uteburen, men det kanske inte alls var på grund av blåsten, hen kan ju haft cancer eller blivit rånmördad, sånt går inte att säga helt säkert.
Det största problemet egentligen var inte djuren, inte heller takpannor eller svajiga träd, det största problemet visade sig vara vår jättestora studsmatta som hade fångats av vinden och blåst rakt igenom trädgården, missat uterummet som tur var, dragit rakt över och krossat en sommarhönsgård som lyckligtvis var tom och sedan landat hur fint som helst rakt över grusvägen mellan vår tomt och grannens betåker. Studsmattan väger typ ett ton, så Cs bror fick komma och hjälpa oss att bärga den. Nu är den isärplockad och undanstuvad i ladan för vinterförvaring. Själva mattan var helt oskadd men de där pinnarna som håller skyddsnätet på plats var lite ledsna och slokiga så vi får nog fixa nya till nästa hoppsäsong.
I natt blåste det rejält igen, men inte i klass med Freja eller någon av hennes systrar denna gången. Jag är glad för vårt rejäla lilla hus när vädret härjar, det står så lugnt och stadigt förankrat i den skånska myllan hur Moder Natur än attackerar.
När vi gick och lade oss var det lugnt, inte ett träd rörde sig. Mitt i natten väcktes vi av att fönstren skallrade, huset skakade och det pep och fräste om takpannorna och efter det blev det bara värre och värre och ingen av oss sov särskilt mycket. Morgonen därpå kikade jag försiktigt ut genom rutorna och tyckte att vi nog kommit lindrigt undan ändå; pärlhönsens hus hade vält men de sover inte inne, de sover på pinnen i rastgården, så de hade inte ens blivit rädda. Dumbos bur hade också blåst omkull men det blev hon ju bara glad för, hon skuttade runt och käkade löv och muckade gräl med katterna. En vaktel var död i uteburen, men det kanske inte alls var på grund av blåsten, hen kan ju haft cancer eller blivit rånmördad, sånt går inte att säga helt säkert.
Det största problemet egentligen var inte djuren, inte heller takpannor eller svajiga träd, det största problemet visade sig vara vår jättestora studsmatta som hade fångats av vinden och blåst rakt igenom trädgården, missat uterummet som tur var, dragit rakt över och krossat en sommarhönsgård som lyckligtvis var tom och sedan landat hur fint som helst rakt över grusvägen mellan vår tomt och grannens betåker. Studsmattan väger typ ett ton, så Cs bror fick komma och hjälpa oss att bärga den. Nu är den isärplockad och undanstuvad i ladan för vinterförvaring. Själva mattan var helt oskadd men de där pinnarna som håller skyddsnätet på plats var lite ledsna och slokiga så vi får nog fixa nya till nästa hoppsäsong.
I natt blåste det rejält igen, men inte i klass med Freja eller någon av hennes systrar denna gången. Jag är glad för vårt rejäla lilla hus när vädret härjar, det står så lugnt och stadigt förankrat i den skånska myllan hur Moder Natur än attackerar.
måndag 2 november 2015
Bra saker.
Idag kan faktiskt ha varit den bästa dagen i mitt liv.
För det första var C hemma hela dagen vilket betyder att han hade huvudansvaret för de små och jag kunde ludda runt, dricka kaffe och göra färdigt ett massivt arbete som skulle lämnats in för rätt länge sen och läsa boken jag ska skriva en analys på och äta chips istället för att hetsa runt och byta tjugotusen blöjor i kvarten och få mosad banan i håret och glömma att komma ihåg att stoppa tillbaks tuttarna innanför kläderna när jag ammat. Sen började C elda i badtunnan medan jag gick hund- och barnvagnspromenad i eftermiddags och efter glyttarnas kvällsmat badade vi alla fem i ljuvligt varmt vatten och höstkall luft och bäbisarna älskade det och M härjade runt i tunnan och vi jagade honom med bäbisarnas gumpar och det var helt fantastiskt mysigt. Som om det inte var nog bestämde vi oss sen för att driva vardagslyxen ända in i kaklet och ringa efter pizza. Så nu sitter jag och M i soffan och väntar på att pappsen ska komma hem med pizzor och läsk. Livet!
För övrigt var M hos sin mormor några dagar under förra veckan (som ju var ett höstlov) och då passade vi på att göra om hans rum helt och hållet. Vi tömde ut varenda möbel, målade väggarna i vitt och rött efter barnets önskemål, körde till IKEA och handlade nya möbler för en hel förmögenhet samt tvingade barnens farfar att hjälpa oss skruva ihop dem. Det blev skitbra, faktiskt. Och tydligen är barn tryggare i loftsängar, det är nog något lugnande i att sova som i en liten koja under taket, för M sov till kvart över åtta i söndags vilket är typ det senaste han nånsin sovit.
Annat bra som hänt: Jag har ätit rätt mycket Nutella på nybakat bröd, fått vin i en petflaska av en snäll kompis när bolaget visade sig vara stängt på Allhelgonaafton (WTF, liksom), bäbisarna har nästan lärt sig stå och vi har äntligen kommit på en förvaringslösning som gör att vi kan ha skafferiet i vårt pyttelilla kök och inte i ett skåp i hallen. Det är sånt som leder till ökad livskvalité, alltihopa.
För det första var C hemma hela dagen vilket betyder att han hade huvudansvaret för de små och jag kunde ludda runt, dricka kaffe och göra färdigt ett massivt arbete som skulle lämnats in för rätt länge sen och läsa boken jag ska skriva en analys på och äta chips istället för att hetsa runt och byta tjugotusen blöjor i kvarten och få mosad banan i håret och glömma att komma ihåg att stoppa tillbaks tuttarna innanför kläderna när jag ammat. Sen började C elda i badtunnan medan jag gick hund- och barnvagnspromenad i eftermiddags och efter glyttarnas kvällsmat badade vi alla fem i ljuvligt varmt vatten och höstkall luft och bäbisarna älskade det och M härjade runt i tunnan och vi jagade honom med bäbisarnas gumpar och det var helt fantastiskt mysigt. Som om det inte var nog bestämde vi oss sen för att driva vardagslyxen ända in i kaklet och ringa efter pizza. Så nu sitter jag och M i soffan och väntar på att pappsen ska komma hem med pizzor och läsk. Livet!
För övrigt var M hos sin mormor några dagar under förra veckan (som ju var ett höstlov) och då passade vi på att göra om hans rum helt och hållet. Vi tömde ut varenda möbel, målade väggarna i vitt och rött efter barnets önskemål, körde till IKEA och handlade nya möbler för en hel förmögenhet samt tvingade barnens farfar att hjälpa oss skruva ihop dem. Det blev skitbra, faktiskt. Och tydligen är barn tryggare i loftsängar, det är nog något lugnande i att sova som i en liten koja under taket, för M sov till kvart över åtta i söndags vilket är typ det senaste han nånsin sovit.
Annat bra som hänt: Jag har ätit rätt mycket Nutella på nybakat bröd, fått vin i en petflaska av en snäll kompis när bolaget visade sig vara stängt på Allhelgonaafton (WTF, liksom), bäbisarna har nästan lärt sig stå och vi har äntligen kommit på en förvaringslösning som gör att vi kan ha skafferiet i vårt pyttelilla kök och inte i ett skåp i hallen. Det är sånt som leder till ökad livskvalité, alltihopa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)