Le Weekend.

I torsdags fick jag ett telefonsamtal från en ynklig C, som egentligen skulle tagit bussen hem från jobbet. Han ville bli hämtad. Dålig i magen, sa han. Ajajajaj.

I ilfart körde jag till älsklingens räddning, och såg framför mig hur han skulle sitta och kräkas i en gammal happy meal-kartong hela vägen hem och sen skulle vi ha vår-kräksjukan hela familjen i tre veckor, men så blev inte fallet. C har Crohns sjukdom, vilket gör att han ibland har JÄTTEONT i magen, och det var det det var den här gången. Stackars plutt, han var askgrå i ansiktet när jag plockade upp honom.

Typiskt nog var ju detta dessutom helgen med stort h; lördagen var hämtdag för både araucanaägg och sabelpootar. Det såg lite hotat ut ett tag, men på lördag morgon var magontet i alla fall hanterbart och vi kom fram till att om jag körde och C fick sitta och vila i bilen hela vägen så skulle det nog gå bra.

Det gjorde det också. Första stoppet var strax utanför Hörby där vi hämtade ett gäng ljuvliga små blekblå ägg som i skrivande stund ligger i kläckaren och jäser. Flickan som sålde äggen hade dessutom en bur full med sussexkycklingar som var en knapp vecka gamla och helt bedårande. Jag fattar fortfarande inte hur vi kom därifrån utan några.

Kläckare med framtida araucanakycklingar.

Nästa stopp var i Anderslöv, efter en liten sejour på Pema Lågprisvaruhus i Korsholm (OH MY GOD det är fruktansvärt) där vi spenderade exakt fyra väldigt besvikna minuter. Mindre besvikna blev vi däremot hos Robban som hade superfina sabelpootar som jag länsade hönshuset på. Två isabellhönor, en svartvit porslin tupp med tillhörande höna och en guldsvart höna knödde vi in i transportburen. Kvar lämnade vi tre av tonårsmaranerna. De får det nog bra där, Robban verkade genuint förälskad i sina höns och det tycker jag är ett bra drag hos folk.

Hem igen, in med sabelpootarna i lilla hönshuset, Putte blev överlycklig och började ragga på hönorna omedelbart (äktenskapet är i högsta grad konsumerat redan, om man säger så).

En av Puttes nya fruar.

För att få plats med sabelpootarna så har vi fått flytta runt i hönshusen en gång till; dvärgbrahmorna fick flytta tillbaks till stora hönshuset (knastarna lade ändå inga ägg), och tonårsmaranerna följde med dem. Kvar i lilla hönshuset är alltså sabelpootarna och påfågelduvorna Indira och Mahatma som har producerat ett enda ägg som de benhårt vägrar ruva. 

Idag var det dags för storstäd av alla kaninburarna och stora hönshuset, och som tur var har vädret varit helt enkelt strålande så inga fjäderfän var kvar inne i vägen för oss. De hade fullt upp med att sandbada, vattenbada och leta insekter.

Pastafrossa i solskenet.

Brahmafrossa i samma solsken.

Vi passade på att slänga ut ett par av kaninerna också, och de verkade uppskatta chansen att få sträcka på de lurviga. Jag tror nästan att Bullet jublade av lycka. 

"Wiiiihooooo" jublar hon. Inombords.

Efter allt städande byggde vi en temporär utegård till lilla hönshuset så sabelpootarna fick komma ut en sväng också. Avslutningsvis tog vi en långpromenad i snigelfart med hundarna och barnet till en av våra favoritplatser, en liten samling granar som vi kallar för "Dungen". Vid Dungen finns en massa spår efter vilda djur, gryt och rådjursbajs och ben. C hittade två rådjurshorn som han blev helt överlycklig över, han släpade med dem hem och tänker montera dem i ladan och hänga verktyg på dem. Vi såg ett rådjur också, bara några meter ifrån oss for den iväg som ett skott ur ett buskage. En vit gump blinkade till och sen var den borta. Som tur var hade vi Loffe i koppel, annars hade vi aldrig sett honom igen. Deano å andra sidan verkar inte ha nån jaktinstinkt alls. Han är fullt nöjd med att leta efter räliga likdelar av oidentifierbara djur som han sen stolt kan komma bärandes på. 

Förresten så ordnade vi lite tillökning i voljären också, nymfparakiten Lisa fick en make, en riktigt stilig parakitkille som M har döpt till "Hobbit". De verkar gilla varann, så har vi tur blir det kanske parakitbäbisar också.

Blixten, Sally och Lisa i sin nya voljär.