Ibland är det fruktansvärt när ett djur dör, ibland är det en lättnad att ett sjukt djur får slippa lida, och ibland är det bara en del av vardagen. Naturen och dess gång får mig ofta att tänka att människan nog varken är ond eller god i sig själv, heller. Vi är bara ännu en del av naturen, som ibland är sanslöst vacker och ibland ohyggligt grym. Precis som människor.
"Sumo". F.d. lägenhetskanin, ras & ålder okänd. Kom till oss från Lilla Bondgården.
Somnade in en natt och vaknade aldrig igen.
"Snarrarps Hero". Gotlandskanin, knappt ett år, vår lysande stjärna till blivande avelshane.
Hann dessvärre inte para honom. Attackerades av Pansar, blev svårt skadad, fick avlivas.
"Pansar". Fransk vädur, ca ett år gammal. Fick nån form av psykbryt och tuggade av Hero halva ansiktet. Avlivad eftersom han uppenbarligen inte hade ett lynne som dög att avlas på.
"Gnagis". Näbbmus, ålder okänd. Hittad död på grusvägen till dungen.
Dödsorsak okänd, möjligtvis hjärtinfarkt eller hjärnblödning. Eller katt.
Alltså förlåt att jag fnissar mitt i misären, det är gräsligt med stackars kaninen men Näbbis, jösses det ser ut som han? hon? Hen! varit ute på en lång ökenvandring och somnat in bland stora stenar utan en droppe vatten. Stackarn!
SvaraRaderaOch om du tar bort ordverifieringen så lovar jag att kommentera livligt i fortsättningen!
SvaraRaderaÅh, jag visste inte ens att jag hade ordverifiering på... Fixar't! ;)
SvaraRadera