Lycka är att ha nöjda höns.

Det finns ett alldeles särskilt fenomen som både jag och C sätter väldigt högt på våra favoritsysselsättningslistor, och det är att åka på djurmarknad. M är något mindre road av det men kan oftast tänka sig att haka på ändå så länge det finns karuseller och ballonger.

Så här framåt hösten är det lite ont om djurmarknader, men då vänder man sin hoppfulla blick åt Hörby till, närmare bestämt åt Frank's Zoofor till och voilá är man glad igen. Frank's djurmarknad hålls två gånger om året, en gång på våren och en på hösten, och vi premiärade där i helgen som gick.

Med alla blommehönsen borta (de sista packades i en flyttlåda och fick åka med till Frank's, mer om det strax) kände vi att det skulle bli både tomt och kallt i hönshuset i vinter, så jag & C var rörande överens om att fler värphöns skulle införskaffas. Dessutom hade jag lyckats förhandla mig till att få byta de sista blommorna mot en gulsvartporslin sabelpoottupp och en isabell sabelpoothöna, så vi visste att vi skulle komma hem med ett litet gäng "hyn" i allafall.

Sagt och gjort, med oss hem hade vi sex lohmann/derco-blandningar, en enorm plymouth rock-höna som M köpt för sina alldeles egna pengar och döpt till "Tunnan", de två ovan nämnda sabelpootarna samt en högst oväntad bonus i form av en superstilig isabell sabelpoottupp som C hittade lite halvt gömd under andra, mindre snygga tuppar. Jag köpte honom av en hemskt söt tösabit på typ tio år som ville ha "sjutti eller hundra kronor" för honom. Hon fick en hundring för jag suger på affärer.

De sprillans nya sabelpootarna.

Hem med bilen full av höns, in med hönsen i kycklinghagen som ställts in i hönshuset, släppte ihop dem med gamla gänget redan första natten och det har gått hur bra som helst. De nya värphybriderna är såååå trevliga och har till och med charmat våra sura gamla leghorn, de sitter allihopa på samma pinne på natten och myser ihop sig i en luddig höns-hög under buskarna när det är dags att sova middag. De tre sabelpootarna fann varann omedelbart och är en lycklig liten pytteflock som far runt i hundrafemti och gömmer sig under hönshuset när hunden kommer för nära och stora vackra Tunnan kan man klappa som en katt eller annan klappvänlig individ. Hon är ljuvlig, bästa hönan jag träffat hittills och vacker som en hel dag i sin tvärrandighet.

Snälla vackra Tunnan.

Allt är med andra ord bra hos utomhusdjuren för tillfället. Hönsen har det bra, Dixie är helnöjd med sina nya brudar och det är härligt att se honom lycklig. Duvorna har det hur bekvämt som helst och likaså vaktlarna, förutom att duvjävlarna äter upp alla vakteläggen innan vi hinner lägga tassarna på dem. Det kommer de att få lägga av med snart, annars får jag issues med dem.  Kaninungarna växer så det knakar och har börjat få vänja sig vid kloklippning och andra tråkigheter.

Dixie, Dolly & Diva hoppas att nån ska komma ut köksingången med godis.

Jag har andra nyheter också, lite mindre trevliga gällande en stackars nymfkakadua som flyttade in häromdagen, och väldigt väldigt trevliga som jag kan berätta mer om imorrn när det är lite mer exakt bestämt, men de kommer i egna inlägg. Coming soon to a blog near you, typ.

Vänster: lohmann/dercoägg, mitten: silkeshönsägg,
höger: den lilla arga svarta hönans ägg.