Så kom då stormen Freja och smekte fram över landskapet som en sval hand på en feberhet panna... Eller nej, vänta. Så var det inte. Snarare kom hon som en rapp lavett rakt över den skånska snudan, helt oväntat fast svärmor hade varnat oss hela dagen om klass 2-varningar på SMHI. Jag vet att jag vid ett tillfälle yttrade att det inte kunde tänkas bli storm när det varit så kavt lugnt och fint väder hela dagen, för att sedan följa upp det med "fast det är kanske därför det heter lugnet före stormen, haha" och inte ens då fattade jag vad jag stod och sade.
När vi gick och lade oss var det lugnt, inte ett träd rörde sig. Mitt i natten väcktes vi av att fönstren skallrade, huset skakade och det pep och fräste om takpannorna och efter det blev det bara värre och värre och ingen av oss sov särskilt mycket. Morgonen därpå kikade jag försiktigt ut genom rutorna och tyckte att vi nog kommit lindrigt undan ändå; pärlhönsens hus hade vält men de sover inte inne, de sover på pinnen i rastgården, så de hade inte ens blivit rädda. Dumbos bur hade också blåst omkull men det blev hon ju bara glad för, hon skuttade runt och käkade löv och muckade gräl med katterna. En vaktel var död i uteburen, men det kanske inte alls var på grund av blåsten, hen kan ju haft cancer eller blivit rånmördad, sånt går inte att säga helt säkert.
Det största problemet egentligen var inte djuren, inte heller takpannor eller svajiga träd, det största problemet visade sig vara vår jättestora studsmatta som hade fångats av vinden och blåst rakt igenom trädgården, missat uterummet som tur var, dragit rakt över och krossat en sommarhönsgård som lyckligtvis var tom och sedan landat hur fint som helst rakt över grusvägen mellan vår tomt och grannens betåker. Studsmattan väger typ ett ton, så Cs bror fick komma och hjälpa oss att bärga den. Nu är den isärplockad och undanstuvad i ladan för vinterförvaring. Själva mattan var helt oskadd men de där pinnarna som håller skyddsnätet på plats var lite ledsna och slokiga så vi får nog fixa nya till nästa hoppsäsong.
I natt blåste det rejält igen, men inte i klass med Freja eller någon av hennes systrar denna gången. Jag är glad för vårt rejäla lilla hus när vädret härjar, det står så lugnt och stadigt förankrat i den skånska myllan hur Moder Natur än attackerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar