Nya familjemedlemmar!

Vi har skaffat höns!

 I lördags gick vi upp SKITTIDIGT (C lite tidigare än jag, han var ju hyperexalterad, bredde mackor och bryggde kaffe och packade picknickkorgen som en hel hausfrau) för att köra till djurmarknaden på Herrevadskloster. När vi gick ut till bilen tog min älskade make en liten sväng in i garaget och hämtade transportkorgen..."ifall att", sa han.

 Ok. Fler kaniner tänkte jag.

 Men det blev höns! Vi förälskade oss i silkeshöns, damen som sålde dem körde sitt spiel om hur treeeevliga de är, lägger ägg och ruvar gärna och kan inte flyga (bra, då slipper vi klättra i träd efter dem) så vi plockade på oss fyra små bäbisar och en ungtupp. Han är svart, så han heter Obama. Småbäbisarna har C och M fått namnge, så de heter Alfons, Lisa, Rut och Flätan. Jag hoppas att minst tre av dem är hönor så vi kan få lite ägg nångång.

 Den mellanstora kaninburen fick därmed hastigt och lustigt byggas om till hönshus, en rastgård har meckats ihop och tanken är att chicksen sen ska gå fritt på gården när vi är hemma och gå inhägnade när vi är på jobb etc. Det blir nog superbra.

Måste säga att jag är SJUKT imponerad av tuppen Obama, han är värsta kärleksfulla pappa/storebror/äkta man till de små knoddarna. Igår när jag låst in dem i hönshuset för kvällen samlade han in de små liven, knödde in dem under sin mage och typ ruvade dem till sömns. Helt ljuvligt, där låg de och nickade och småkuttrade och hade det hur fint som helst ihop. Tårögd, oh ja.

Nu i efterhand säger ju C att han hade PLANERAT att hönsen skulle införskaffas, jomen visst. Vi vet ju INGENTING om hönshållning, men å andra sidan vet vi sällan vad vi håller på med och livet brukar funka ändå. Jag har läst på som en riktigt hönsnörd, googlat och frågat vänner & bekanta som vet och beställt en hönsbok som ska vara bra. Får hoppas det går hem bara. Jag är redan helt kär i våra små pluppar, nu får vi hålla tummarna att de klarar sig mot räv och hök och min okunskap..

                   Obama. En stilig singelkille.