Ägg och ankbajs.

Så detta är vad som hänt på sistone:

Jag överlevde en semester på Skara sommarland med min fantastiska svär-familj, ihållande ösregn och en aning fler gin&tonics än vad som var hälsosamt. Under tiden passade underbara J våra kreatur och gjorde ett fantastiskt jobb. Nästan ingen smet.

Något senare visade det sig tyvärr att vi hade besök i hönsgården av herr Marek och vår lilla arga silkeshöna Flätan fick avlivas. Mycket ledsamt. Men följden av det var att stämningen i flocken blev betydligt bättre väldigt snabbt när det inte längre fanns nån som skrek åt tuppen och hackade brahmorna i gumpen. Vips, så fick brahmabäbisarna också sova i hönshögen och alla var nöjda. Utom Flätan, som var död.

Vad skulle vi göra nu då, när allt var så tyst och lugnt? Skaffa ankor, såklart! Så vi körde till Eslöv en vacker kväll och släpade hem fyra väldigt missnöjda myskankor, en mamma och hennes tre tonårsbarn. De fick sova i hönsgården första natten, dagen därpå skulle de vallas in i en provisorisk ankgård och GIVETVIS rymde då mamman och bor numera på åkern. Men hon kommer och äter frukost varje morgon, så vi har hopp om att muta henne med havre och isbergssallad tills hon börjar älska oss och flyttar hem igen.

Ankorna är jätteroliga. De kvackar inte, utan kvittrar, och älskar plommon över allt annat. Idag får de gå fria i trädgården för första gången och hittills funkar det bra. En hel del bajs blir det, så jag rekommenderar eventuella besökare att ha med sig extra flipflops för trädgårdsbruk.

Sen kom vi också fram till att vi vill ha ägg NUUUUUU, så vi utnyttjade fräckt våra nära och käras bekantskapskrets och släpade hem två leghornhönor, två skånska blommehönor och en liten arg och snackig typ som eventuellt är en svarthöna. Fantastiska brudar. Obama blev så tagen av dem att han faktiskt GOL för första gången nånsin, i en väldigt vacker hes falsett, och leghorndamerna tog två snabba ögonkast på den samlade flocken och började ge order nästan omedelbart. Det blir nog ordning på torpet nu minsann. Och idag fick vi vårt alldeles första alldeles perfekta och alldeles oerhört vackra ägg! Så här ser det ut:

På kaninfronten verkar Fluffys graviditet framskrida bra, hon har en liten rund mage och verkar rätt nöjd med livet. Hon har bestämt avvisat Adolfs vidare närmanden, och det ska vara ett bra tecken har jag läst på nåt kaninforum..

Dumbo har efter flera veckor som vilddjur slutligen fångats in av C, hunden Loffe och en håv i nära samarbete. För närvarande sitter hon, arg och tovig, i en bur på Ms rum. Han har två veckor på sig att få henne så tam så hon kommer när man kallar (med andra ord: två kilo kaningodis) annars blir det huggkubben för lilla vilda Dumbo. Vi kan inte ha en halvgalen f.d. tamkanin som far runt på gården och tuggar sönder saker och föder småkaniner överallt, det kommer att leda till en massa otyg och besvär. Så jag hoppas innerligt att vi antingen kan få henne att lita på oss och tycka om oss igen, eller att vi kan hitta ett sätt för henne att leva lycklig någon annanstans. Det känns tragiskt att ta livet av henne, men det känns faktiskt ännu värre att hon ska leva sitt lilla kaninliv olycklig.