Adolf tror han är Steve McQueen och jag får presenter.

Den här unge mannen heter Adolf och han är mycket stygg.

Imorse vaknade jag, drog upp rullgardinen och upptäckte till min FASA att Adolfs bur låg vält på gräsmattan med taket till hälften avpuffat. "RÄÄÄÄÄÄVEN!" skrek givetvis min inre röst i gäll falsett och jag slet på mig enbart rosa kläder och rusade ut i trädgården som en enorm, hysterisk Barbiedocka. Helt i onödan såklart. Vår lille dvärgvädur har uppenbarligen värsta Houdinitalangerna, men som tur är tänkte han inte rymma så långt. Adolf är nämligen djupt förälskad (DJUPT) i Cs ögonsten, den enorma franska väduren Bullet, så han satt som klistrad vid hennes bur och viskade mjuka kärleksord i hennes jättestora öron med medelgod framgång.

Vad han hade tagit sig till om han kommit in till Bullet är oklart. Jag tror inte att han ens nått upp till hennes viktiga delar.

För övrigt fick jag världens bästa födelsedagspresent i förtid idag (jag fyller år på måndag). Min älskade kärleksfulla bedårande sambo har idag kört Skånes rike runt (fast han bara skulle runt kroken) för att göra mig o-ledsen igen efter Lisas hastiga hemska död. Han körde lite fel ("jävla gps") och hamnade i Lund istället för Linderöd men kom till slut hem med hela tre små ljuvliga dvärgbrahmahönor! 

Åååååååh vad genomsöta de är! Vilka gumpar! Vilka röster! Pip pip pip sa brahmorna, och Obama suckade uppgivet och tolererade deras tillkomst. Dock får de INTE lov att sova under honom, det får bara silkesbäbisarna göra. Brahmorna grät och grät och grät, så till slut knödde jag in dem i ett av värpredena och bäddade in dem i halm. Då blev det äntligen tyst.

Åh lilla plutt, hoppas ni blir lyckliga hos oss.