Ms kanin Dumbo, den oefterhärmliga vansinneskaninen, har rymt igen. På vintrarna får hon leva fritt, hon har ett intrikat tunnelsystem bak i gåsahagen, men under betesperioden kan hon inte vara frigående eftersom hon slåss med mina avelshonor. Vid infångandet igår kväll hade sagda Dumkanin en blodig nos och vilda ögon. Har dock inte hittat några skador på mina honor så kanske har hon fått en smäll av en av katterna eller av någon av de frigående ungkaninerna som dock aldrig har setts slåss med varandra alls. Hennes rymningssäkra bur är nu ännu mer rymningssäker dvs förstärkt med najtråd och Dumbo sitter och surar och slickar bokstavligt talat sina sår.
En bäbis har varit sjuk, vilket innebär att ingen har sovit ordentligt och C har fått vara hemma från jobbet då jag är en "LAT MAMMA" som blankvägrar att behöva ta hand om ett sjukt barn plus ett friskt och väldigt livligt barn själv. Tycker inte att det är schysst att vården av det sjuka barnet, som behövde en famn och tillgång till boppemjölk 24/7, skulle behöva kompromissas när vi nu har möjlighet att ta ut föräldradagar samtidigt. C höll såklart med men hade tårar i ögonen över att missa näst sista arbetspasset på flygplatsen för säsongen. Han älskar sin hobby, förlåt, jag menar sitt extrajobb. Idag är barnet lite piggare, har rentav ätit fast föda så här på morgonkvisten, så troligtvis blir det part-ay ikväll i form av farfars 55årskalas.
Annars har jag varit hos optikern i veckan, för första gången på tio år. Jag minns att jag skaffade nya glasögon strax innan jag åkte till Kanada, och det var hösten 2005, sedan dess har jag inget minne av synundersökning eller dylikt. Såklart innnebär detta att min syn har försämrats skitmycket, enligt optikern ser jag ungefär 80% av vad jag borde. Haha. Förklarar svårigheterna vid bilkörning i mörker. Fick nya linser att prova och oh my lord, det är som om jag fått nya ögon! Jag ser individuella löv i syrenhäcken utanför vardagsrumsfönstret, helt otroligt. Beställde dessutom nya glasögon då mina gamla har tappat en båge och därför går under smeknamnet "Monokeln" och hånas jättemycket. Får väl se om det känns värt de 3000 pix de nya glajjorna kostade för att slippa att dagligen beskrattas av mina älskade.
Utöver detta har jag förälskat mig i en av hankaninerna som skulle gå till slakt. Han råkade få ett namn när jag av en händelse sa "Tjena Potäten" till honom så nu känns det omänskligt att äta upp honom. Så, kanin till salu om nån är intresserad. Han är stor och grann och av bra produktionslinjer, kanelgul och jättetrevlig. Lystrar till Potäten och gillar äpplen. Typ lite tam, ibland rymmer han men kommer gärna fram till valfri trevlig människa och kan då plockas upp utan hysteri. Tipsa gärna om nån letar avelshane!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar